Jag tycker att det var viktigt och ÄR nyttigt att diskutera kring de olika teorierna som faktiskt är en del av våra föreställningar kring barns bildskapande. Diskutera för och nackdelar med dessa gör att vi tillsammans kan utveckla dem och få vidare perspektiv på vad de innebär. Om vi inte har vetskap om dem lutar vi oss tillbaka på våra egna erfarenheter vilka i sin tur kan vila sig på traditionella föreställningar. Jag tycker det blev en väldigt givande diskussion och många intressanta saker som togs upp vilket gjorde att jag upplevde att jag gjorde en djupdykning i det jag hade läst. Samtidigt upplevde jag också att jag under seminariets gång vände från att ha varit väldigt partisk till att brädda min tanke. Jag var väldigt emot de psykologiska utvecklingsfaserna när jag kom men upplevde sedan att jag faktiskt också har erfarit och kunde känna igen dem. Så utan att ljuga för mig själv måste jag erkänna att jag sett att de existerar men lutar mig mot den sociokulturella uppfattningen om att de inte är statiska utan att allt beror på olika erfarenhetsvärldar. Jag tycker att det sociokulturella perspektivet utvecklar både den psykologiska utvecklings teorin och Herbert Reads emotionella teori och vidgar dem genom att se barns bildskapande i ljuset av kultur och sociala kontexter vilket de andra inte väger in. Måste här knyta an till mitt favorit citat ur boken:
"I bildarbetet blir barnets föreställningar om världen synliga och reflekterbara.
Bildämnet måste ha utgångspunkt i barnets värld och bidra till större förståelse för den(Löfstedt, 2004:52)."
Det Vygotskij säger går lätt att koppla till vårt uppdrag "Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bak- grund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper(Skolverket, 2011:9)."Detta innebär ett helhjärtat engagemang i eleverna vi ska undervisa.
Under seminariet tog vi i gruppen upp att det fördelaktiga med utvecklingsfaserna är att de är lätta att gå efter. Det är inte lika tidsödande att slaviskt gå efter dessa då man som lärare inte behöver anstränga sig lika mycket eftersom det inte går att utveckla barn som inte mognat in i ett visst stadie. Tyvärr upplever jag att uppfattningen om mognadsfaserna är så djupt rotade att många fortfarande låser sig vid dem. Vi tog upp BVC kontrollen till exempel. En annan tanke som lyftes var att man faktiskt kan ha olika mål. Målet kanske är att gå tillbaka till klotterstadiet, alla vill inte gå mot ett verklighetstroget skapande. Modern konst, Dadadism togs upp som exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar