Ja,du frågan är väl egentligen vad jag inte har lärt mig den här veckan.
Veckan var ett bombademang av seminerier i semiotikens tecken.
Genom diverse olika praktiska övningar har jag inte bara fått större förståelse och kunskap om hur man kritiskt kan tolka bilder av andra och sig själv utan också blivit inspirerad till hur jag kan
arbeta kring kritisk granskning och bildanalys med mina framtida elever. Därigenom kan jag diskutera kring elevernas egna privata associationer och kulturella konnotationer. Det blir ett sätt att synliggöra elevernas egna erfarenheter och undersöka frågeställningar som kan komma upp i och med vad de själva hittar och tar fasta på under ett semiotiskt undersökande liksom vår lilla utflykt till kopparmärra.

I min parafras på verket "Marcel Garbriel de la Garde och hans hustru" tog jag fasta på ögonblicket då konstverket målades och fantiserade kring hur det egentligen kan ha sett ut. Paret står provokativt stelt men
håller varandra i handen. Jag tänkte på att man säkerligen gjort försköningar i
bilden och av själva situationen och funderade på hur det egentligen kan ha
sett ut då paret poserade inför denna avbildning. Sedan tog jag ställning till
bådas maktposition i ett korrupt samhälle där sådana här kungliga och
kejserliga figurer satt på folkets pengar. Den här övningen gav mig ytterligare ett bra exempel på hur man skulle kunna lyfta olika perspektiv och skapa förståelse för olika sätt att se och förstå vår omvärld.
Det skulle till exempel kunna leda till samtal kring nutida maktstrukturer som elever från olika delar av världen skulle kunna känna igen. Vilket därmed också skulle kunna ge ett vidare perspektiv på vår samtid. Barn som växer upp i svenska förhållanden lär sig till exempel att lita på myndigheter medan man i flera andra länder som Irak till exempel inte har något förtroende för dem alls. Man har vant sig vid att samhället är korrupt och att pengar försvinner i makthavarnas fickor, då är inte heller styrda myndigheter att lita på. Samtidigt ser vi det korrupta samhället och orättvisa samhället som något förhistoriskt som en gång var eller som bara finns i andra länder medan det faktiskt pågår både här och i andra delar av världen, i olika grader och på olika sätt. Då gäller det i ett sådant samtal att lyfta det. Båda sidor av myntet måste fram och belysas för att öppna upp och vidga våra perspektiv.
Därför blir den privata och den kulturella associationen viktig då vi belyser varje elevs både olika och gemensamma erfarenheter och blir en del i arbetet att öka förståelsen för varandra.
Jag känner som sagt att jag har bombaderats med kunskap och inspiration under denna veckan och det är många delar som jag skulle kunna skriva om. Hade jag skrivit om precis allt som skett under veckan skulle jag kunna fylla ut flera sidor. Det här är väl ett försök till en slags sammanfattning. Jag känner mig rikare för varje lektion och fortsätter att fylla min säck inför mitt framtida yrke som bildlärare.
Jag tycker verkligen att du fick till satirteckningen på ett bra sätt, och att du uttrycker dina reflektioner väldigt väl!
SvaraRaderaJag tycker verkligen att du fick till satirteckningen på ett bra sätt, och att du uttrycker dina reflektioner väldigt väl!
SvaraRadera