Spännande att se vad jag kan hitta härinne tänkte jag. Jag har ju aldrig velat gå in. Det första jag möter är färggranna pingviner i skyltfönstret
Ett stort äpple och en ubåt ser man också utifrån. Jag tycker jag känner igen dem. Har inte vissa av de stått där tidigare, tänker jag. Jag hinner knappt se mig omkring förrän galleristen möter upp mig. Precis som när man kommer in i en butik frågar hon om vi behöver hjälp med något. Bara tittar säger en farbror. "Det som sitter på väggarna tillhör utställningen och så har vi massa annat också.." "Massa annat"frågar jag. "Vad är det?"På ett kick visade galleristen upp sin stora försäljar förmåga och sprang fram till pingvinerna "de här är väldigt populära till exempel och säljer väldigt bra, finns i olika färger, lätta att frakta. 3500ligger de på."galleriet förvandlas till en butik där verken är pynt, föremål som ska placeras o dekoreras i hemmet. När jag frågar om själva utställningen Fastnar galleristen ständigt vid formatet på målningarna. Jag är mer nyfiken på innehåll och uttryck. Herregud vad hemskt när konst endast blir betraktat som ett objekt. Budskapet försvinner o förvandlas till något dekorativt. Målningarna var väldigt starka , stilrena men dramatiska. Många av dem ser ut att vara tagna ur en teAter scen
Jag var nyfiken på hur konstnären hade tänkt. Galleristen berättade väldigt lite och man märkte att den typen av samtal inte var själva syftet. Jag var en kund i galleriet. Upplevelsen av bemötandet i galleriet roade mig eftersom det var mer än vad jag förväntade mig av ett galleri som jag redan visste var kommersiellt. Denna upplevelse tog över själva utställningen och fick mig att reflektera mer kring konst som en vara än på verken som ställdes ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar