Anteckningar från när jag gick vilse i konstmuseet

I mitt försök att gå vilse har jag nog äntligen lyckats. Jag har försökt tänka bort vägen jag kom ifrån genom att spontant gå in i trånga utrymmen och långa gångar.
Men på väg ännu längre in(för jag tror fortfarande att jag inte att jag glömt vägen tillbaka) går jag förbi hissen och trappan ner. Då var jag inte så vilse i alla fall. Jag testar att förvilla mig i rummet intill men den ledde inte vidare till andra rum. Jag kikar upp på en av Per Hasselbergs takgrupper "the telefone". En vakt går förbi och patrullerar i rummet med händerna bakom ryggen. Vad tror han att jag är ute efter?  Kladda på den "nordiska sommarkvällen" eller kanske till och med ta den med mig?
Några tanter sneglar på mig och fnissar när de ser mig göra en snabb skiss på hissdörren.
Den skrattfesten bjuder jag på, måste ha sett roligt ut att mitt bland alla konstverk studera en hissdörr.