Det började med att jag vid ett tillfälle inte kunde köpa mig skissblock och rotade bland gamla böcker som jag hade hemma men som jag aldrig velat öppna. Jag valde efter hur jag tyckte att pappret kändes och när jag började rita föddes en serie som gick efter utvalda delar av texten i boken.
Varje kapitel rubrik blev ett tema. Intresset för att kladda i gamla böcker har väckts till liv igen. På pedagogen hittade vid ett tillfälle en bok som studerar gymnasieelevers framtidsdrömmar, eller hur de tror deras liv ser ut om tio år. När jag började bläddra i den slogs jag av hur begränsade deras drömmar är och drog genast kopplingar till Vygotskijs kurva för barns fantasiutveckling. Ju mognare de blir desto rikare blir fantasin men slutligen tar förnuftet över, deras ökade erfarenheter berikar fantasin men förnuftet hämmar den och gör den mer kontrollerad. I min skissbok har jag gått från gränser till det gränslösa. Nu finner jag mig i det begränsade gränslösa, alltså ett slags både och. Tonåringarna tänker realistisk kring sin framtid men det gör dem också begränsade eftersom de förhåller sig till samhällets begränsningar. Barnens framtidsdrömmar är oändliga, för dem är allting möjligt. Det känner jag att vi måste komma tillbaka till, det gränslösa "tänk om"genom det kan vi kanske gå mot mål som tycks omöjliga att nå. Även om barn inte kan fantisera lika brett som vuxna då deras erfarenhetsvärld inte är lika rik fantiserar de mer okontrollerat och vilt. Jag frågade mina barn vad de tror att de kommer att bli om 10 år.
Min dotter ville bli Elsa i frost och min son trodde att han skulle kunna bli en snigel.
Själv fick jag skjuta bort mina realistiska tankar och vad mitt förnuft sa mig vad möjligt och inte inför min framtid och försöka fantisera lika vilt. Resultatet blev en kung med en säck full med guld pengar, en spira och en sprakande solblomma. Varför inte? Jag menar tänk om allt är möjligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar