Gestaltning dag 1

Jag har spårat föremål som en detektiv idag och följt mina instinkter. Det första skräpet jag hittade när jag kom utanför dörren var det här:

 Så här ser platsen ut där den hittades:

Min första tanke var att ett barn köpt godis på Lidl.

Jag följde min första tanke och bestämde att jag skulle ha det som metod i jakten efter bortkastade föremål, att följa min första tanke och känsla inför det jag såg.

På vägen hittade jag fler spår av barnets godis påse:

När jag såg ut över platsen där kexchoklad pappret låg tänkte jag på ljuset i tunneln.

Dessutom låg pappret intill ett litet träd som stöttes av något som liknade ett kors

och det såg verkligen ut som en grav.

Kanske hade barnet begravt någonting? 

Jag gick in i tunneln på väg mot Lidl och hittade ett blått ihopvikt  papper:

Pappret liknade en liten loppa.Kanske något barnet gjort tillsammans med sina kompisar eller var barnet ensamt och önskade någon att leka med? Kanske hade det en osynlig kompis som den lekt tillsammans med.

Fler godisspår:

Har verkligen varit på äventyr idag och hittat mycket och har många dokumentationer att lägga upp och mycket jag vill skriva. Men nu hinner jag inte mer. Måste hämta barnen på förskolan och skolan, skriver mer i kväll om jag hinner annars lägger jag upp resten i morgon förmiddag.

Projekt skiss

Projektskiss:

Jag har stor erfarenhet av självständigt gestaltande arbete.

Tidigare har jag arbetat inom tekniker som text, skulptur, foto, video och teckning vilket mestadels resulterat i multimediala installationer.

Några av mina stora förebilder är Staffan Westerberg och Peter Wahlbeck. Jag tycker om konstnärer som Joseph Cornell och Louise Borguis och älskar attityden i dadaism och surrealism men har också mycket och kanske främst intryck från filmen, barnprogram och musikens värld(Staffan westerberg, Alexandersson och De geer produktioner, vampyr, science fiction och konstfilm av t.ex Polanski och Herzog, koncept skivor av musiker som Genesis och Kate bush).

Mina tidigare arbeten har mestadels kretsat kring egna fiktiva historier där jag, för att ta ett exempel undersökt den stereotypa bilden av en galning(Otto Frisk Syner, examensutställning, Röda sten). Ett arbete som ledde vidare till ytterligare frågeställningar och ännu en installation(Hemma hos Otto Frisk, Halmstad konsthall). Arbetet med Otto Frisk är inte slut än. Jag fortsätter utforska vem han är och reder ut nystan. Det är ett pågående arbete som jag jobbar med parallellt med utbildningen. Eftersom jag har svårt att finna tiden för det sitter jag med det endast under spårvagns och bussresor.

Men det är ett verk som kräver en längre framförhållning än 5 veckor.

I mina konstnärliga arbeten utgår jag från egna fiktiva berättelser och påhittade karaktärer. Nu tänkte jag söka efter berättelser istället.

Jag inspirerades av vårt besök på världskultur museet med Magnus Hermanson Adler

där vi fick söka kopplingar mellan olika artfifakter.

Min idé är att leta upp föremål som inte hör hemma i naturen eller på gatan,

fotografera platserna och fundera över vad föremålen kan ha sett och upplevt.

Vad kan ha fört dem dit där de hittades? En tanke är att återge berättelserna genom korta videor och förhoppningen är att även få arbeta med musik då det också är ett medium som ligger mig nära. Kanske samtalar objekten med varandra? Har dem egna läten? Det blir också ett sätt att undersöka vad de är för föremål, att lära känna dem.

Samtidigt som föremålen blåser liv i ett stycke historia blåser jag liv i föremålet som jag utforskar.

Första steget i min gestaltnings process.

Det är morgon och jag gör mig ordning för att går ut på jakt efter ett första föremål.
Kanske hittar jag ett utanför min dörr och kanske leder den mig vidare till någon helt annan plats där jag tror den har varit på tidigare. Jag tar med mig mobilen och dokumenterar platsen och föremålen och mina resor. Lägger upp dokumentationen och mina reflektioner på bloggen senare idag.

Planen är att jag eventuellt också ska hinna klämma in ett ytterligare assignment att utföra.

Det är planen för idag.

assignments från Regina nr1

1) Leta upp en låt du aldrig tidigare hört, plocka fram ett valfritt skapandematerial och knäpp på musiken och skapa med slutna ögon det du hör i musiken.

JAg satte på spotify och gick efter listan med förslag på artister och låtar. De första försöken var ganska trevande och låsta. Janne shaffers "Med betoning på ljus" fick en tydlig sol till exempel. 

Jag ville gå in i rytmen och ljudbilden mer och få den att flyta samman med färg och form. Jag ville komma bort från de stereotypa uppfattningarna för hur man målar en sol till exempel. Då tog jag fram lite akrylfärg och målade direkt med fingrarna. Utan att bry mig om låtens titel gick jag efter rytmen och dansade fram färgen på pappret. Jag lyssnade till låtar som Pretty girls med Little Dragon och cuidades invisibles-little dragon remix.

Det var skönt att skapa fullständigt värderingsfritt och bara låta rörelsen och rytmen i musiken bestämma.
Resultatet blev dessutom väldigt uttrycksfullt och gav en närmare illustrering av min känsla och upplevelse(går att koppla till Reads teorier om känsla och skapande,Löfstedt, 2004) av det jag lyssnade på än mina tidigare försök där jag medvetet målade en sol bara för att jag visste att låten handlade om ljus.

veckoreflektion v.42

Förra veckan innehöll så mycket att det är svårt att veta vart jag ska börja.
Den var helt fantastiskt inspirerande och satte i gång mycket. En del saker var ganska utmanande.
Jag har  bland annat fått posera vid skansen krona i bara linne och shorts.

Vilket var en av de moment i kursen som fått mig att inse hur många bilder vi matas med och tar förgivna varje dag.
Att försöka göra en rekonstruktion på vår skobild från seminariet kring semiotik var utmanande och krävde en del mod. Vi märkte bland annat hur svårt det var att ställa sig i samma ställning som paret på reklambilden. Mannen lutar sig mot kvinnan som ser ut att lyftas hur lätt som helst endast genom ett lätt tag om kvinnans skinka. När vi tog på oss utmaningen att göra likadant märkte vi hur svårt det var och att ställningen var praktiskt taget omöjlig att kopiera exakt. En vanlig dödlig kan inte lyfta någon med

på det viset. Antingen är de atleter eller professionella dansare. Varför vill man få dem att ställa sig i en sådan onaturlig ställning? Kanske för att driva den sexuella anspeglingen:

när mannen lutar sig lutar han också könet mot kvinnan och när han lyfter henne gör han det genom att känna på hennes skinka.

 Också veckans sista workshop i foto media gav tydliga exempel på bilder som passerar oss utan att vi reflekterar kring dem faktiskt kan vara helt rubbade och omöjliga att kopiera. Tydligast blev det för mig när klasskamraterna försökte härma kända bloggares portätt bilder. Jag märkte att många av dem liknade bilder som hade gått mig förbi och många av de upplevde till en början inte alls märkvärdiga. Med hjälp av klasskamraternas lookalikes förtydligades det förgivettagna. Det visade att sådan här övningar kan få oss och våra elever att öppna upp våra ögon och reflektera över de bilder vi matas med
och få oss att fundera över vilka signaler och vilka normer de spelar på.

Förövrigt har veckan varit fullproppad med inspirerande seminarier och övningar ala Magnus.
Ett sätt att försöka sortera minnen och intryck av veckan:

1. illustrera ljudet av en bokstav

                                                2.symboler
                                                 varning till folk som inte hälsa och då               särkilt till vuxna som inte vill kännas vid barn som hälsar. Förbud mot mobbning

3.Vi arbetade också kring våra fördommar och synliggjorde fördomsfulla stereotypa bilder av hårfrisörer och lastbils chafförer

4.tingens berättelser.

Några föremål i en låda gav upphov till en berättelse som vi i grupp hjälptes åt att skapa. 

Därefter blev det till enskilda bokomslag. Något som kunde leda vidare till en bok, serietidningen eller kanske till och med en film.

Samma dag gick vi vidare till världskulturmuseét som jag inte besökt på över 12 år. Då var museét nytt nu är det en byggnad med säkert miljontals berättelser. Då tänker jag både på föremålen som ställs ut där, historier kring dem och de berättelser som besökarna lägger in i föremålen också händelser och möten i byggnaden. Artifakter, byggnader och platser är stora bärare av historier både i sig själva och genom människornas egna upplevelser och erfarenheter i samband med dem.

På museet fick vi leta upp 3 föremål som vi kopplade till varandra, teckna av dem och sedan förklara varför vi tyckte de hörde ihop.

För mig började det med en fascination. Jag drogs till figurer och färggranna dräkter. 

Jag gick vidare in befann mig plötsligt bland en massa vietnamesiska föremål.

Jag fastnade för de rundade formerna som jag tyckte mig se upprepas både i hattar, halsband och örängen. I en monter intill låg ett format öga av något som jag gissar måste ha varit en nylonstrumpa. 

Jag kom att tänka på att man i kina helst bygger efter rundade former för att man ser den runda formen som harmonisk. Sedan kom jag också att tänka på Japan och manga figurer. Manga figurernas ögon är förstorade eftersom man anser att ögat är själens spegel. 

Det lärde mig att man kan spåra en kulur genom former!

Men det insåg jag först senare. Jag upplevde inte att jag hade hittat några kopplingar och gick vidare på jakt efter andra föremål. 

Det första jag hittade fick mig direkt att tänka på begränsningar. En mysig gunga som satt fast med hjälp av rep som kedjats fat i golvet.Jag testade gungan. Den gick att gunga på men ytterst lite. 

Det gav mig en bild av våra begränsade möjligheter.

Efter det ville jag hitta andra rum och såg att det fanns ett barnrum. Kanske jag kunde hitta något där?

Jag gick in och såg ett skyltfönster med gamla asiatiska föremål mittemot kuddhörnan. Den enda ingången jag såg var ett litet fyrkantigt hål.Jag kröp in och såg plötsligt min klasskamrat komma in från den stora vanliga öppningen från sidan som jag uppenbarligen hade missat.

Väl inne såg jag gamla keramik och träfigurer. Jag fastnade vid en liten kinesisk drake. Från begränsningar till möjligheter tänkte jag. I fantasin kan vi gunga högre än till månen. Dock är den begränsad(vygotskij) efter våra erfarenheter men i fantasin kan vi nå våra högsta mål i vilken kultur vi n lever i. Sedan lade jag märke till att de placerat en rosaklädd barbiedocka bland alla kinesiska artifakter.

Det fick mig på kontraster, ytterligare begränsningar i levnadsförhållanden.  

Jag har haft en rik och trygg barndom. När jag skriver rik menar jag absolut inte i pengar eftersom vi stundtals var utfattiga och levde på gröt eller pannkakor utan mjölk. Men trots att vi hade så ont om pengar hade vi ändå otroligt mycket saker, mina föräldrar har alltid varit lite av samlare. Därför hade vi också mängder av leksaker. Det gick alltid att få tag på billiga saker eller ärva saker av syskon eller andra. 

Min man kommer från irakiska delen av kurdistan. När han var liten hade han inga leksaker. 

Han lekte med lera ute på gatan av den skapade han figurer och föremål. 

De få leksaker min man fått genom åren var i så dåligt skick att de gick sönder efter någon dag eller försvann på annat sätt. Den enda leksak han kom ihåg att han ägde var en liten bil. Men den var så värdefull för honom att han knappt vågade leka med den. Han tog fram den ytterst sällan, drog den försiktigt fram och tillbaka och ställde den tillbaka högt upp på en hylla där den inte kunde förstöras. Bilen finns förhoppningsvis kvar än idag, den ligger troligen gömd i ett skåp hos en av Karzans syskon och är i så fall det ända föremål han har kvar från sin barndom. Ett föremål som bär med sig och andas av starka historier av krig och flykt. 

Ska jag välja ut ett föremål eller en leksak som berättar om min barndom blir det svårt att välja och flera av dem ligger i mängder av lådor i källaren och ges till våra barn som får chansen att ärva dem.

Dessa leksaker berättar helt andra historier men de är vadderade av mjuka fluffiga moln i en trygg miljö utan några som helst minnen av krig och där ett liv utan saker skulle vara upplevas som en mardröm.

veckoreflektion v.41

Efter en intensiv, dramatiskt och fantastisk helg på bröllop i Norge med drygt 300personer satt jag mig i soffan för att gå igenom Seendets språk och Bildanalys häftet. 

Mör som en urvriden trasa försökte jag ta till mig och förstå alla nya begrepp som fyllde det första och andra kapitlet i boken "Seendets språk."

Jag fastnade mest vid begreppen Syntagm och Paradigm. Jag läste bokens förklaringarna om och om igen utan att förstå vad författarna menade och kände mig precis som när jag med våld rev ut sidor ur min mattebok i grundskolan. En känsla av besvikelse på mig själv och samtidigt ett förbannande över författarna som förklarar som åsnor. 

Det sistnämnda är en känd metafor som används mycket i Kurdistan. Att någon blir kallad för åsna "ker" är mycket fult men metaforer överhuvudtaget används väldigt ofta. Det kan för oss pryda svenska  vara ganska grova ord som kurder använder som kärvänliga smeknamn. Där har vi en sida av myntet som jag hela tiden konfronteras med, olika kulturella skillnader i hur man tolkar situationer, bilder och handlingar. 

En diskursiv praktik kan mottas på helt olika sätt beroende på kultur, sexualitet eller religion.

Våra bakgrunder ger oss olika perspektiv på saker och ting. Det var något som vi diskuterade i vår grupp. Den bild som vi valt att analysera var en reklam bild som vi stötte på utanför en skoaffär på avenyn.

I ett land som Iran som har Islam (Sharia) som lag hade inte en sådan bild fått skyltas i en skoaffär, till exempel. Länder världen över har man en bild av svenska tjejer som lättfotade blondiner vilket delvis skulle stämma överens med vår reklambild som förstärker denna fördom. När jag var i irakiska delen av Kurdistan besökte jag en gigantisk second hand marknad som hette "Langey". Jag in i ett provrum för att prova en klänning. Min mans brors dotter gick med mig in. När jag stod med bara bh-n frågade hon, "I Sverige kan man gå omkring bara så där va?"I Kurdistan tror man att svenskar i princip går spritt språngande nakna på stan. Samtidigt har man bilden av att det är så kallt att isbjörnar gör oss sällskap på våra promenader. I Kurdistan tror man att isbjörnar är så vanliga i Sverige att den finns en skröna om att de hjälper oss dela ut post. Ser kurder en isbjörn tänker de på Sverige medan vi tänker på arktisk eller kanske Grönland. Men vissa av oss tänker nog mer på isglass eller halstabletter.

Vi har som sagt olika bilder av världen. Vad händer i den sociala praktiken om det som riktas 

till en specifik målgrupp fångas upp andra? Koderna i den bild vi har valt kan till exempel 

förstärka fördomar om den lättfotade svenska kvinnan. Den skulle också kunna bli förbjuden för att den visade för mycket hud, beroende på vart den visas. Det betyder att den inte är till för alla. Ändå visas den i centrala stan där massor av olika folk med olika bakgrund och i olika åldrar passerar varje dag!

Om man hade gått efter allmänheten så som den verkligen ser ut, oavsett kön, kultur och sexualitet

vilken Syntagm hade den resulterat i då? 

Vi diskuterade paradigm i gruppen och kom fram till många olika förslag på hur bilden hade kunnat se ut istället. För det första är vi lite konfunderade över varför den skyltas i en skobutik när den gör reklam för en app. Genom appen ska man kunna möta tränings "kompisar" eller "buddies" som de uttrycker det. Gör de samtidigt reklam för skor är inte skorna särskilt framträdande då de textat över skorna. Fokuset ligger mer på handlingen i bilden. Själva "lyftet". 

I den diffusa och matta miljön som bakgrund, som dessutom saknar en horisontlinje upplevde vi parets handling som ett slutet tecken. 

Om man verkligen hade velat sälja skor eller göra reklam för en social tränings app kunde man visat upp ett foto på skor 

eller ett gym där paret tränar tillsammans till exempel. 

Men för reklammakarna verkar det som vanligt mycket mer spännande att spela på människans djuriska behov och längtan. Att hitta den rätta(en stark muskelös man eller en späd kvinna som går att lyfta hur lät som helst, hon är lätt som en fjäder)eller kanske bara få knulla runt.

veckoreflekton v.40

Vad har vi gjort och vad har jag lärt mig under veckan?
Ja,du frågan är väl egentligen vad jag inte har lärt mig den här veckan.
Veckan var ett bombademang av seminerier i semiotikens tecken.

Genom diverse olika praktiska övningar har jag inte bara fått större förståelse och kunskap om hur man kritiskt kan tolka bilder av andra och sig själv utan också blivit inspirerad till hur jag kan
arbeta kring kritisk granskning och bildanalys med mina framtida elever. Därigenom kan jag diskutera kring elevernas egna privata associationer och kulturella konnotationer. Det blir ett sätt att synliggöra elevernas egna erfarenheter och undersöka frågeställningar som kan komma upp i och med vad de själva hittar och tar fasta på under ett semiotiskt undersökande liksom vår lilla utflykt till kopparmärra.
Där spårade vi maktstrukturer i enlighet med höger och vänster, det rätta, det felaktiga, det manliga och kvinnliga. I enlighet med detta hittade jag väldigt tydliga fredliga symboler på höger sida med en änglagestalt längst upp medan jag snabbt uppmärksammande djävulen längst upp på vänster sida av kopparmärra. Detta gav mig ett tydligt exempel på  samhällsstruktur uppdelat efter höger och vänster sida då jag själv fick gå in i detalj och undersöka statyn för att sedan dela med mig av saker jag tagit fasta på och se och lyssna på klasskamraternas upptäckter.

Dessa övningar har gett mig en inblick i bildanalys men också i ämnen som historia och samhällskunskap, vilket visar att man genom en bildanalys där barnen kritiskt får granska konsthistoriska bilder, reklam, nyhets bilder eller vad det nu är ett ämnesöverskridande arbete där man beroende på vad eleven hittar och vilka frågeställningar som dyker upp kan beröra i princip vad som helst. Det kan exempelvis ledas in i ett lärande om värdegrunden, mobbning, diskriminering, etnicitet etc.

I min parafras på verket "Marcel Garbriel de la Garde och hans hustru" tog jag fasta på ögonblicket då konstverket målades och fantiserade kring hur det egentligen kan ha sett ut. Paret står provokativt stelt men håller varandra i handen. Jag tänkte på att man säkerligen gjort försköningar i bilden och av själva situationen och funderade på hur det egentligen kan ha sett ut då paret poserade inför denna avbildning. Sedan tog jag ställning till bådas maktposition i ett korrupt samhälle där sådana här kungliga och kejserliga figurer satt på folkets pengar. Den här övningen gav mig ytterligare ett bra exempel på hur man skulle kunna lyfta olika perspektiv och skapa förståelse för olika sätt att se och förstå vår omvärld. 

Det skulle till exempel kunna leda till samtal kring nutida maktstrukturer som elever från olika delar av världen skulle kunna känna igen.  Vilket därmed också skulle kunna ge ett vidare perspektiv på vår samtid. Barn som växer upp i svenska förhållanden lär sig  till exempel att lita på myndigheter medan man i flera andra länder som Irak till exempel inte har något förtroende för dem alls. Man har vant sig vid att samhället är korrupt och att pengar försvinner i makthavarnas fickor, då är inte heller styrda myndigheter att lita på. Samtidigt ser vi det korrupta samhället och orättvisa samhället som något förhistoriskt som en gång var eller som bara finns i andra länder medan det faktiskt pågår både här och i andra delar av världen, i olika grader och på olika sätt. Då gäller det i ett sådant samtal att lyfta det. Båda sidor av myntet måste fram och belysas för att öppna upp och vidga våra perspektiv. 

Därför blir den privata och den kulturella associationen viktig då vi belyser varje elevs både olika och gemensamma erfarenheter och blir en del i arbetet att öka förståelsen för varandra.

Jag känner som sagt att jag har bombaderats med kunskap och inspiration under denna veckan och det är många delar som jag skulle kunna skriva om. Hade jag skrivit om precis allt som skett under veckan skulle jag kunna fylla ut flera sidor. Det här är väl ett försök till en slags sammanfattning. Jag känner mig rikare för varje lektion och fortsätter att fylla min säck inför mitt framtida yrke som bildlärare.