reflektion över gestaltnings process

För två dagar sedan, alltså i tisdags var jag ute och spårade tills spåren tog slut.
Men jag har problem med att få upp dokumenationen på bloggen.
Jag har gjort allt från mobilen men när den ska publicera bara den laddar. Så segt!!!

Undertiden jag sitter och surar för att min senaste och troligen sista spår inte
går att publicera tar jag ett steg tillbaka för att betrakta det jag har gjort och upplevt.

I mitt spårande urskiljer sig ett mönster
Ett mönster som jag själv skapat

Detta tydliggjorde för mig alla de mönster och länkar människan lägger in när hon tolkar världen och det hon ser i den.

Jag har sett mina egna erfarenheter och intressen speglas i berättelserna som formats under mina resor.
Det har gett mig ett tydligt bevis på människans inskränkhet
Om man tolkar endast utifrån sina egna erfarenheter ser man inte andras.
Bara en sanning blir synlig
den egna sanningen.
den vinklas inte, den tas förgiven

man måste öppna upp för fler historier och tolkningar för att se helheten

Kanske är det något jag vill föra in i gestaltningen. 

Kanske ska jag öppna upp för allmänhetens olika tolkningar av de föremål jag har hittat o låta dem vara med och associera vidare.

Jag upplever också att ett återberättande i film blir alltmer aktuellt. Jag har velat fram och tillbaka om jag ska strunta i det eller inte. Viljan och lusten att återge de scener jag bär i mitt huvud har varit stor men jag har känt att filmandet har varit lite av en "kill your darling" grej. Ibland måste man solla bort det som är oväsentligt och jag tyckte ett tag att själva dokumentationen i text och bild kunde stå för sig själv som ett bildspel. Genom den kan man följa berättelsen. Då är filmandet/återberättandet överflödigt. 

Men jag har, efter att ha tagit ett steg tillbaka tänkt om i ljuset av min reflektion ovan. Det inskränkta tänkandet, de fördomsfulla tolkningarna av verkligheten börjar ofta som spekulatoner, en massa kansken och tänk om. 

Den egna tolkningen blir farlig först när den blir ett konstaterande och anses vara den enda riktiga sanningen, "så här är det!"

Enligt detta resonemang skulle ett återberättande i film vara motiverat. 

Resan blir spekulationerna och filmen min bild av vad som skett ett konstaterade "så här gick det till"!

Jag planerar att visa både och.

Idag börjar jag att förbereda för att filma. Jag testar och känner lite på det. inget är bestämt ännu.
Det händer säkert massor undertiden.